Ny utvärdering av kemikalieskatten väcker frågor om effekt och kostnad
En statlig utvärdering av kemikalieskatten på elektronik visar att skatten hittills inte kunnat kopplas till någon tydlig minskning av de ämnen den är tänkt att påverka i människors hemmiljö. Rapporten, som tagits fram av Skatteverket och Kemikalieinspektionen, pekar samtidigt på att skatten har förts vidare till konsumenterna genom högre priser på elektronik.
Utvärderingen beskriver också att kemikalieskatten inte bedöms vara kostnadseffektivt utformad. En viktig förklaring är att skatten baseras på varans vikt i stället för att träffa de specifika kemiska ämnen som ska minska. Rapporten lyfter även att den administrativa bördan upplevs som hög av många företag.
Samtidigt framgår det att flera företag har påbörjat ett substitutionsarbete, men att den styrande effekten hittills varit svag och svår att särskilja från andra regler och styrmedel på området. Rapporten menar därför att skattens konstruktion behöver ses över, både när det gäller vilka ämnen som omfattas och hur reglerna är utformade.
För den som följer debatten om elektronikskatten ger rapporten ett tydligt besked: frågan handlar inte bara om miljöambition, utan också om träffsäkerhet, konkurrenskraft och hur kostnaderna till slut landar hos svenska konsumenter.
